Information om DNA-tester

Idag finns det DNA-tester för några av de ärfliga sjukdomar som förekommer hos Tibetansk terrier. De flesta uppfödare har välkomnat detta, då det är ett utmärkt hjälpmedel vid avelsplaneringen. Tidigare har sannolikheten för att hitta anlagsbärare räknats ut genom att enbart studera statistik och stamtavlor. 
DNA -testerna innebär att hundar som man tidigare uteslutit ur avel pga.släktskap med drabbade hundar nu kan testas och anlagsbärare kan användas i avel om de paras med en hund som testats fri från anlaget. Detta i sin tur ökar antalet hundar som kan användas i avel vilket gynnar vår underbara ras.
Vid ett DNA-test letar laboratoriet efter den anlagsbärande gen som orsakar den specifika sjukdom man testar för. Svaret man får tillbaka visar om hunden bär på anlaget eller ej.

De svar man får är:
Clear/Fri  -  Hunden har två normala (fria) gener.
Carrier/bärare  -  Hunden har en fri gen och en gen som bär på sjukdomsanlaget. Hunden är frisk, men kan föra anlaget vidare. 
Affected/sjuk  -  Hunden har två gener som bär på sjukdomsanlaget och riskerar att utveckla sjukdomen under sin livstid och för alltid anlaget vidare.

Vid PLL (Linsluxation) och NCL anses arvsgången vara enkel recessiv. Det innebär att valpen måste få sjukdomsanlaget från bägge föräldrarna (ett från tiken och ett från hanen) för att riskera att utveckla sjukdomen. Får valpen endast sjukdomsanlaget från den ena föräldern är den frisk och riskerar förmodligen inte att utveckla sjukdomen. 
Vid RD (PNP) är arvsgången mer osäker. Från att tidigare ansetts vara enkel recessiv, har studier i Kanada visat på en dominant arvsgång med ofullständig penetrering (genomslag). 
Det innebär i så fall att det räcker med sjukdomsanlag från den ena föräldern för att hunden skall riskera att utveckla sjukdomen. Risken att bli sjuk beräknas dock vara under 5%.

Om du som valpköpare skall välja DNA-testade föräldrar eller inte, väljer du själv. Tänk på att det bara är just de här 3 sjukdomarna som går att testa idag. Inom rasen har vi inte något stort problem med någon av de ärftliga sjukdomarna. Vi har få fall av dem, tack vare att uppfödarna varit och är så duktiga på att använda hundar i aveln där sannolikheten för sjukdomsanlag är låg. 

TTS avelskommitte´